tisdag 11 maj 2010

Gatufoto



Gatufoto är något jag tycker är fascinerande och gärna skulle pyssla med mer. Men jag känner mig rätt obekväm med att "slänga upp" kameran i ansiktet på folk. Även fast det kanske inte direkt är så man gör. Men visst vore det coolt att kunna fånga stadslivet "in action". Och tänk alla de gånger jag ser människor som har ett utseende som på ett eller annat sätt gör att jag vill fota dom, om jag bara tordes... Vad tror ni, vad skulle folk svara om man snällt frågade om man fick fota dom? Vad skulle Du svara?

Här är en misslyckad gatubild(fel inställning på kameran och en snabb ögonblicksbild) men som ändå har något jag gillar.

8 kommentarer:

Mamma med kameran sa...

Ja, visst är det intressant, särskilt när man ser alla de där fina, spontana dokumentära gatofotona, ofta i svartvitt. Jag vågar inte heller fråga. Och för att vara helt ärlig, så hade jag sagt nej om någon frågade, eftersom jag inte hade kunnat vara säker på vad bilden skulle användas till. Men jag är ju lite paranoid.

Johanna M. sa...

Jag smyger mig på folk ute på stan, när de upptäcker mig ler jag och sänker kameran. Är nybörjare och det ÄR läskigt. :) Än så länge har ingen sagt något... Frågade ett par tanter på en parkbänk om jag fick fota dom en gång, den ena sa glatt ja och den andra nej. Men smickrade blev de båda två. :)

Läs på carlbomfoto.se om gatufoto, han skrev nyss ett läsvärt inlägg i ämnet. :)

AKO sa...

Kanske att bilden inte blev som du hade planerat men misslyckad blev den ju inte alls!

Jag skulle också gärna syssla med mer gatufoto än vad jag gör, men det kanske går åt rätt håll i alla fall. Jag vågar lite mer nu än för ett år sedn. :)

I vissa fall tycker jag att det går ganska bra att fråga okända människor, särskilt om man har en idé bakom bilden. Alltså om du kan säga att du ska fota på ett specifikt tema och att just den personen skulle passa jättebra in på det. Men det kan jag säga att börjar man aldrig testa så kommer det aldrig heller släppa.

Ta med dig en kompis och gå en sväng på stan med kamerorna. Fota i smyg först kanske och det kommer att ge mersmak.

reneesfotoblogg sa...

Vill själv inte bli fotad så jag tvekar i gatuvimlet. Kan funka med 400 mm för då märks man kanske inte för de människor som befinner sig på lite avstånd.

anna of sweden sa...

Jag önskar också att jag vågade ta spontanbilder i gatumiljö. Men någon dag kanske ...

Zäta sa...

Jag skulle le och säga ja.

Pernilla sa...

Jag tycker oxå gatufotografering är spännande, jag och en fotointresserad kompis ägnade en dag på stan åt genren i höstas (http://lycklig.org/?p=1769). Mycket trevlig men väldigt svårt. Jag har svårt för att be folk om att få fotografera, utan håller mig hellre i bakgrunden och försöker se ögonblick utan att synas. Svårt, men något jag gärna skulle öva mer på!

Mattias sa...

Att ta foton i smyg är minst sagt fegt och jag skulle bli förbannad om någon smygplåtade mig, det känns sliskigt. Teleobjektiv hör hemma hos paparazzi-fotografer och otrohetsdetektiver.
Ett tele fångar inte samma uttryck och känslor som ett vidvinkel på ett halvmeters avstånd. Mitt bästa tips är att hålla sig tämligen neutral, plåta rakt upp i ansiktet, därefter undvika vidare kontakt och gå vidare. Det är enda sättet att verkligen få kontakt med personen man plåtar. Fråga inte om lov, det dödar tillfället och bilden. Givetvis kommer man inkräkta på folk... man kan inte gömma sig bakom ett 35mm objektiv.